MM Vaknat nyss och är lika trött än, fy va jobbigt.

Tydligen har mitt svar kommit ang mitt lån men nu får ja inte tag på dom så ja får väl vänta i evighet innan jag vet om jag ska dö eller inte.

Känns som mitt liv hänger på detta nu om jag ska få en vänding eller inte, får ja inte lånet så ser de mörkt ut med resten av allt mitt liv. Ekonomin hänger ju på en skör tråd och nån står med en stor kniv och bara väntar på att få hugga av den och ju längre tiden går närmare kommer kniven. Ungefär som kniven sitter mot strupen.

Ska åka upp o va med grabbarna idag, med min man och hans kompis , bättre än att sitta här och ha det borring, kommer kännas jobbigt men jag håller mej i bakgrunden lite tror jag.

hoppas dom sätter på en film så kan jag bara ta det lugnt och vara, skönt att slippa sitta hemma dock med. De gör ja ju annars jämt så..så tråkigt men jag trivs ibland med.

Nu måste ja göra nått för de kryper i mej.

Ha det så nice alla

Klicka på denna länk hittar ni världens bästa band och bästa låt.

http://www.youtube.com/watch?v=mXuSBQZB9tA&feature=PlayList&p=3C13ABE7ECE5479B&index=10

Som vanligt vill jag inte eller kan inte sova, ligger i sängen och har datan hos mej, lite knövligt men orka sitta upp jämt så en får träsmak i baken. Här är de lite bättre för jag kan kolla på tv med samtigt som ja chattar med folk på msn , de är bekvämt de.

Har inte så mycket mer att säga ikväll, e ganska så tom på ord.

Träffade min man idag och det va liksom inget konstigt alls, allt kändes som vanligt utom att vi inte tar i varann elr nått sånt. Kanske är så här de ska va.

imorn ska vi båd ahem till en gemensam kompis eller de är ju min mans kompis men jag har även blivit vän med han, så tråkigt här för jag känner knappt några  alls här eller ja känner en del folk men inte många ja umgås med, jag har en tjejvän här och hon är guld värd, Henne håller jag hårt i. Lilla gummsan!!

Nepps nu blir det att slappa lite och hoppas på att man somnar

Kyss och kläm

  Kunde fan inte somna igår, låg och vände och vred på mej många timmar innan ja tillslut lyckades.

Och nu är jag så himla trött för att jag sov u till halvtvå..fyi inge kul läge.

Nu vill jag bara ta bilen som jag inte har och dra iväg och bara förvinna ett tag, men en sitter fast här utan bil, fan och kids överallt. Matlusten är borta än men måste nog tvinga i mej en macka.

Min doggar känner av att allt int eär bra, Egon vill bara krypa upp i knät hela tiden och va med mej och Nova lika så.

Jag är ju dock inte van att sova själv så bara det är en provtid för mej. Men de ska väl med gå, får jag hoppas att ja vänjer mej snart. För detta tar ju på min kropp att inte få sova som normalt.

Nu blir de en macka, kommer tillbaks och bloggar igen under dagen

Just nu känner jag mej uppgiven och kall mot hela världen vill bara ramla ihop och vara för mej själv och skita i allt. Skulle önska att jag var själv på en egen ö utan problem och bara sitta där och va.

Vet ej hur länge det dröjer innan min kropp tar så mycket stryk av att må så här länge, tyvärr är jag rätt så själv så ingen skulle märka om jag försvann heller förens de är försent. Men jag vill inte dö heller vill leva mitt liv men har man en gång vart nere i botten vet man när man är där igen och man kämpar ändå mer för att ej hamna där igen. Men har man inte krafterna att kämpa imot så. Har nästintill tappat matlusten helt, men är fortfarnade väldigt hungrig men kan dock inte äta.

Nyss va min man här och hade fått i mej lite kräm för att just slippa på skit och illa, men han åt lite mat me mej så ja fick i mej lite styrka i vart fall så det var bra.

Vi talade en hel  del hur han känner och hur jag känner, och just nu känns de som vi känner likadant, han vet ej heller hur han vill ha det med mej.PGA att han har sårat mej så mycket och vill inte göra det igen.

Vi tog en promis med doggsen och jag kände att det va ju som vilken kompis som helst, men när han sen skulle åka gav han mej en kram och tårarna kom. men tårarna kom nog för att jag är så uppgiven och inget känner för han just nu, allt han sagt ,allt han gjort är så jobbigt. Tittar jag på han ser jag bara en som vart elak.

Fattar heller inte varför detta kommer nu och varför det inte kom förut när ja flyttade??

Men sen är ju det med att jobbigt att vara själv hela tiden, barnen är ju inte hemma så ofta, kan ja väl färstå inge kul och vara hos mamma som bara är ledsen hela tiden. Gaaahh vad jag en gör blir det fel åt nått håll.

Känner bara att jag måste få luft nånstans ifrån nu, innan ja dras ner till botten, för dit vill ja inte men kan snart inte kämpa imot mera.

Samtigt som jag känner mej stressad. Men känner mej lugn mot min man, har inte setts nu på 3 dagar ca och det känns skönt. Hoppas han kan ordna sitt liv och fixa ett socialt liv med. Jag vill ha det hos mej och jag kommer jobba hårt med allt vad det innebär, Just nu har ja ansökt om ett lån, har svårt att tro att det ska gå ignom men måste på nått vis, då kronofogen hänger utanför dörren och vill inte få massa anmärkningar. Har inga än men inte långt undan, vill lösa alla små skulder jag har här och där så jag kan börja om.

Hoppas på att det funkar annars vetifan hur jag ska göra. Men jag ger inte upp än och ska inte falla in i nån fall grop. ABSOLUT inte!!!

Min son är iväg med sin konaktman och han sa att det var en överaskning men han sa inte till vem????? Han va så hemsligthetsfull då han inga pengar har heller..Jag undrar ja vad dom håller på med.

Han fick ett sånt guulligt mess i morse från sin konaktman, där stod de all info han behövde för att ta sej till örebro, annat när han skulle inte till Örebro o hans far skulle möta upp han, han lämna allt på han, koll av buss och att han skulle ringa. Min son är ju rätt så tankesprid och inte fixar sånt själv såvida man inte står brevid han , då gör han det så klart.

Men hans konaktman förstår verkligen hur min son funkar, och det är såååååå skönt kan ja lova. Är så glad för han!!!

Nej hörni nu måste ja städa lite.

Kyss och kläm

Precis som jag hade väntat att dom skulle komma nu, Och jag gråter för att jag är själv, och måste stå imot frästelsen att inte ringa min man, Jag behöver min tid, så jag inte lurar nån eller han, vill han inget illa, vill han bara gott i livet. De är han värd! Alla är värda en andra chans.

Tyvärr fick min man nog för många chanser och tog dom inte  .

Jag vill ha en man som respekterar mej för den jag är och ser upp till mej och ger mej de ja behöver, kanske för mycket krav men jag vill ha ömhet, närhet, respekt..Ja allt va det innebär och inte känna att det blir för mycket att jag kväver den andra. Eller att om han ger 50% så vet han att jag tar 70%, i stället håller han sej på en sparlåga typ för då är jag tyst och lugn.....Menade han på.

Dock fattar jag inte alls va han menar helt men tror jag har en susning.

Kluven Ja!! Ganska så mycket men de göräven väldigt ont att tänka på allt dumt han har gjort MEN de är nog inte bara han som har sabbat allt detta, även jag varr ju med på detta, kanske låter illa när ja talar om bara han som gör saker hela tiden, klart ja har gjort fel.

Men tyvärr vet jag inte mina fel i detta förhållande då han inget säger, jag har frågat han tusen gånger men han säger bara att jag gör inga fel.

Jo en sak att ja tydligen kräver för mycket kärlek.

Vad var det som hände igentligen mellan oss. varför blev det så här, ja vet att du tog mej med storm första gången jag var i dina armar.

Älskade verkligen dej och gör det än, men steget att fortsätta är långt bort just nu för mej, så ja tror att allt du sagt och sårat mej med är större än kärleken. Kan de va så??

Sitter här och grubblar och grubblar på livet, och jag måste verkligen tänka på mitt liv nån gång, för det har inte vart en dans på rosor direkt.

Haft så himla ont av ångest sen ja skrev det senaste inlägget, har inte ens kunnat gå in på min blogg knappt för det har gjort så ont, MEN nått gott har de ändå fört med sej:)

Jag har fått jättefina kommentar som får mej att vilja gå in på bloggen ändå. Fan va jobbigt att behöva va rädd för sin egen blogg.

Men ja ger mej fan inte, har ja överlevt så här jäkla länge så ska det fan bli ett tag till!!!!

Tack mina söta rara underbara vänner!!

Och nu behöver ja er ännu mer, ni vet vilka ni är.

Som jag berättade för min mor att min far gjorde dumma saker med mej, den glömmer jag aldrig, Jag må ha dåligt minne men vissa saker sitter som berg. Även om ja skulle vilja att dom försvann så går det inte, många flachbaks har ja dagarna i ändå och min högsta önskar är att allt ska förvinna så kan bli helt frisk, men jag tror att det dagen är helt borta tyvärr  .

Jag vet att ja skulle till vänner den där dagen, men min far sa att ja inte fick gå ut , varför minns ja dock ej, de va väl nån strunt sak som vanligt, han brukade bli arg för det minsta lilla och ge mej stryk och min ena syster. men lillsyrran fick aldrig stryk, de va hans favvotjej.

Men i vilket fall som helst så ville jag jättegärna gå ut med mina vänner men min far tyckte inte de och han va väldigt arg, men ja var lite envis då ja hade laddat i många år imot han fär att våga stå upp nån gång och denna gång var just den dagen med stort D.

jag drog ut i vilket fall som helst men tyvärr så är han både större och starkare än mej  , men jag gav inte upp i första taget utan sprang så fort jag kunde men efter en stund insåg jag att han va efter mej....och för att slippa få stryk kände jag att de var bäst att springa hem igen , så med han efter mej sprang ja på baksidan av huset vi bodde i.

På baksidan fanns de en altandörr och där gick ja in. Mamma låg där och vila och undrade ju så klart va det var som hände, men jag sa att ja inte fick gå ut och han höll ett stadigt tag i min arg, och jag var så himla arg först att ja inte kände hur ont det gjorde.  Men denna gång kunde jag inte hålla mej så jag vräkte ur mej till mamma, - vet du vad incest är?. Han bara blängde på mej..

Men han sa nått i stil med, hur har vi fostrat det här barnet egentligen...han kallade mej för jävla slampa.  Men jag kände hur det började göra ont i armen och bad han och släppa mej.

Mamma låg bara där och kollade på mej, men jag bad han igen att släppa så han gjorde de som tur va för fy va ont det gjorde. Och jag kan säga att jag stack och kom inte hem någe mer, utan kom och hämtade mina saker typ när polisen hade vart där och hämtade honom.

Vet att ja talade med mina syrror som sa att mamma bara grät och inte orkade nått, men jag sket i det för ja fick va hos min pojkvän som tur är.

Sen vart de ett jävla drag på skolan och sen satt han i finkan och ja fick min lägenhet.

Men jag vet att ja inte ville lämna mina sykon där så jag var tvungen att anmäla honom. Först tänkte jag bara på mej själv men kom på mej ganska så snabbt att mina syrror måste skyddas från detta äckel.

Kan ju säga att ja fick 4 fingar av blåmärke den där dagen, som gjorde ont väldigt länge, men de läker, de gör tyvärr inte mina sår inombords.

Efter detta så började mamma och dricka på en gång, jag va så förstörd av allt så ja kom aldrig mer hem och mamma brydde sej heller inte, minns inte ens att hon va hem och hälsade på hemma hos mej, ringde knappt heller, utan lämnade mej bara att dö kändes de som, men jag hade min pojkvän då som faktiskt ,tro de elr ej fanns där så ja ej dog.

Självmorden bara hängde över mej, provade en gång men min fosterfamilj räddade mej.

Nu hoppas jag att mitt liv nån gång kan bli som ett normalt liv, min stävan är stor men hoppet är tyvärr inte lika bra. Jag pendlar mellan ovishet i livet och att leva, varje dag som går. Även om mina kids finns och ja älskar dom så tar sånt här död på själen kan ja lova.

Men jag lovar att kämpa vidare för nångång kanske mitt ljus kommer när det är dags annars kanske ja ångrar mej.