Hejsan allihop!!  Nu ska jag prova att blogga igen, har vart ett lååångt uppehåll. Hoppas även att mina gammla läsare hittar tillbaks:)

 Mycket har hänt i mitt liv sedan jag bloggade sist, vet inte vart jag ska börja men allt berättar ja inte på en gång, blir lite då och då!

 Mitt liv är mycket gladare nu och allt känns lite lättare även om jag har en hel del kvar att jobba med så ser jag livet mycket ljusare! Har hännt en hel del här på bloggen med , tycker jag är skitkul speciellt de med att man kan kommentera sina kommentarer man får:) Kanske även blir lite annat i min blogg framöver.

Ska i vart fall göra ett stort försök att komma in i bloggvärlden igen!!

Sist jag skrev, så skrev jag om min Man som jag är/var gift med, den har jag äntligen kommit över, skillsmässan går ut snart i november de ska bli skönt! saknar han som vän ändå men allt kan man inte få här i livet tyvärr:(

lever fortfarande själv men har träffat nån   Men tar ett steg i taget, ja bor fortfarande själv och de trivs jag med, har så mycket ja måste fixa med mej själv innan ja vill dela mitt liv med nån, även för mina kids som nu börjar bli stora, snart 16 och 17 år.. Mammmmii iss old:))

Sitter just nu i denna stund och väntar på att han med stort H ska komma men en vet aldrig när han dyker upp heller, men hoppas att han kommer  .

De va mitt första inlägg på länge, minns inte ens hur länge sen de va,, men skitsamma ..I try to be back !!!

 Kyss och kläm och seeees snart igen!!

Det var min lyckligaset dag i mitt liv..den där dagen den 30/8 -2008.

Min första bröllopsdag!!

Alldrig har jag vart så lycklig..ja förutom när mina barn kom då så klart!

Satt och kollade på dom gamla korten från den dagen och till och med jag ser att ja va lycklig och glad..sen bara raserades allt..

Tänk om jag hade kunnat hållt ut lite längre..men allt vart en himla trisdess av allt, eve mådde inge bra och inte ja heller, och inte min man heller..och min son kampades med skolan som bara den..så allt va ikke bra med nåt alls.

Bara önskar att de livet kom tillbaks fast att allt hade vart bättre med alla sjukdommar och skit.

Han vart verkligen mannen i mitt liv..och är de än..kan inte släppa han alls..hoppas bara att ja snart träffar på nån som han så jag kan släppa han helt. Fast vet inte om ja vill släppa han heller, men vet ej om vi har nån framtid ihop nå mer heller.

han säger att han inte skulle våga va ihop med mej igen, vad han känner nu i vart fall.

Men de konstiga är att vi är ju aldrig osams elr nåt sånt..utan de blev bara fel av allt och jag kände att jag inte orka med mer skit. Kanske va de bästa??!!  Fast ingen aing och får ja nånsin svar på de...

Min dotter har nu flyttat till familjehemmet över sommaren..vilket är tungt som fan men känner ändå att jag gör nått som är bra. Fast hon tror jag hatar henne och inte vill ha henne :( men klart som fan jag vill de, vill ha henne här, vill ta hand om henne alltid., varje sec, varje minut.

Men jag får väl ut för allt nu, de brukar ,an ju få som mamma så jag tar inte så hårt på de..hon måste ju lära sej att respekter mej och inte kalla mej för massa saker.

Nyss skrev hon på facebook...att jag va en jävla fittkärring...så kan hon låta..och då gör jag allt för den tjejen, men nu tänker jag vänta ut henne och se vad hon gör.

Nu ska jag vila lite..är hemskt trött och snuvig...har massa samtal och ringa och posta men orkar fan inte nu heller...tar de sen.

Som vanligt är ja helt slut och snurrig i hövvet..dom tvingar ut med på rehab kurs när jag inte ens orkar med mej själv...så trött hela dagarna.

idag var i uppe och hälsade på hos familjehemmet, och min dotter verkar som hon gillade stället, ja slits mellan mina ego bitar och mellan va som är bäst för min tjej. och ärligt talat vet jag inte de, men dom på soc säger att detta är hennes chans att komma på fötter igen.

Allt är fan förjävligt, pga mitt mående och att ja har jobbat själv med min tjej i nästan 4 år..så tvingas hon nu flytta till en vilt främmande man, tänk om henne pappa fanns där som jag bad honom oom..hade de gått bättre då??  ja de tror jag, eftersom ja sa de till han hela jävla tiden att ja behövde hjälp.

Men samtigt så får ju min dotter stå ut med detta som min far har gjort mot mej oxå, vilket jag HATAR...o pga allt detta så sitter min dotter i denna knipa som hon gör...eller vet inte hur jag ska tänka alls..helt klart mår jag inte så bra.

Och i allt detta så har ja starka känslor för min man som jag inte är ihop med, men vet att jag inte kan bli ihop med han nu..jag skulle aldrig klara de som läget är just nu som jag känner de.

Känner oxå för en annan person som jag knappt känner alls och de är fucking jävla jobbigt och så min dotter på allt detta...

Hur fan ska jag komma ur allt detta??

Önskar att ja levde men mannen ja gifte mej med och allt va toppen, då hade jag fått stöd av han i vart fall i detta.

Ger upp för ikväll och bara är ett tag

Livet går vidare ja...här bloggas de inte allt för mycket men har haft så mycket att tänka på så jag har bara inte orkat att skriva..inte ens de har funkat fast denna blogg va till för att få mej att må bra.

men vi gör ett nytt försök. Jag och min man ligger ju i skilsmässa harnog dragit lite på de papperet, de är inte iväg skickat än men ska posta de imorn nu tänkte ja, så ja får de gjort.

Har nog dragit lite på de me vilja, hur kul e de och gifta sej och sen skilja sej så snabbt efteråt...gick ju rent åt helvete.Men inte ska en ha tur inte i livet.

Vissa dagar sakna jag han som fan och andra inte alls, vet att ja måste gå vidar emen de är inte lätt alla gånger, han va ändå en kille ja var riktigt kär i, ni skulle se våra bröllops bilder...där kan man se hur glad jag är!!!

Men jag vet ju att jag inte kan förmå mej själv att leva med han, han är ju en stor skit igentligen för mej men ändå älskar jag han, kan va därför ja inte kan titta på han så där som jag brukar göra..för ja ser bara allt han gjort mot mej och kidsen...

Jag gav verkligen allt för han och va gjort han, bara tog.,

Men men life goes on...

Försöker och leva mitt liv med kidsen men just nu är de ganska så tufft eller där super tufft..har stängt av mej lite från omvärlden för att kunna överleva, har vart på g till psyk ett par gånger men har hållt mej kvar hemma och över ytan än så länge, men skam den som ger sej.

min son har stadig konatkt med sin kontaktman och sover även över där nu två nätter i veckan just för att jag ska få lite stöd och för att han ska komma upp på morgonen..han är en riktig sjusovare..

men de funkar super bra med han som kontaktperson till min son, dom funkar bra och min son har lite livsglädje igen. så hoppas bara att han nu kommer in på en linje han vill gå på, och fixar de, han blir ju 16 till sommaren elr sen sommaren..huha va dom växer fort knoddarna.

Min lille tjej då, henne har de ikke gått så bra för heller, hon skiter helt i skolan och vill inte gå där alls, är ihop med sin kille som är 19 och hon själv blir 15 till hösten, inte så bra men trodde ju att de funkade bra mellan dom, men han verkkar suga hennes energi och de har ja inte märkt av förenstyp nu, han går ju med hemma och släppar fötterna efter sej, och hon blir ju så klart påverkad av de med.

Men har man rätt att förbjuda att dom inte få vara med den dom känner att dom äslkar då??+ har ja rätt att säga, nej min dotter du får inte träffa han, hon kommer ju träffa han ändå oavsett va ja säger..smyga o ses ändå.

Men nu vill socialen att hon ska flytta helt till ett familjehem..först vart de ju som en chock för mej...buha, inte ha min dotter hemma som min tjej som mitt barn, men har talat med mass folk och vänner och de känns ändå ok..för ja kan inget göra nu, har kämpat så länge, har ikke get upp på henne men vi har liksom kört fast eller vad man ska säga.

Vi ska på möte på fredag och tala mer om detta och hur allt går till..när ja tänker på att min dotter inte kommer vara hos mej under mina vingar kommer tårarna, hela tiden, älskar ju min tjej över allt på denna jord. Men kan inte heller vara egoistiskt i detta , måste ju tänka på henne och vilket hon mår bäst av, och som alla vet som läser denna blogg vet ju att ja inte mår allt för bra.

har ju även haft mina barn själv de sista åren utan invärkan på nån annan vuxen, förutom min syster lite då och då.

Usch va tomt de kommer och bli....de har vart superjobbigt att ha dom båda helt själv och även ha en sjukdom själv som gör att orken tryter.

Hoppas de finns några läsare kvar..har inte get upp denna blogg alls.

I will be back:)

Liver ler åt mej ena stunden för att nästa stund sluka mej helt o nästan va på väg ner för ett stup så känns de just nu. Håller på och hitta en väg upp bara men hoppas ja hittar den och slipper åka in på psyk nu för de hinns ej med.

har plockade ur en hel del hur huset som ja skulle ha gjort för längsen men har ej haft orken att rota i de utan bara velat hitta mitt liv igen och det trodde jag att jag hade gjort men. men idag sitterjag och går igonom gamla papper som ja hittade i min kartong med massa annat trevlig men däri låg ett brev från min så kallade far......ja vågade inte läsa och min reaktion vart jättejobbig, men min kompis fck läsa de och ska ta med detta in till min prattant tror ja så får hon läsa de..men bara tanken av att det finns nått från han här gör mej nere..bläää trodde ja hade raderat ut han ur mitt liv men ikke.

Hej hopp!!

Tillbaks i min lilla blogg igen ,hoppas ja inte tappat allt för många läsare men smällare man får ta när man inte ens orkar blogga.

Hänt väldigt mycket i mitt liv men en sak jag måste skirva av mej om som ligger mej varnast om hjärtat är att jag har gjort min man som jag fortfrande är gift med väldigt upprörd o ledsen.

De hela börja en dag när jag var på lyset och vi var på fest var dock inte ihop med  min man och är inte de nu heller men, jag hoppade i säng med hans bästa kompis M och de va ju så oklok som de bara kan bli..tänkte inte ens på konsekvensen av det hela utan de blve ett par gånger till men M sa till mej hela tiden att inget säga till A (min man) för det skulle inte vara bra om han visste om detta och jag gjorde ju som han sa så klart men visst mådde v äldigt dåligt av detta så klart men jag var ju singel så ja kände att jag gör väl som jag vill men under tiden så M väldigt konstig och helt plstigt avstyrde han de hela, men till min vanliga otur så blve jag med barn och pappan var då M..jag frågadehan va han ville och fick till svar att de var ju bara och ta bort de helt fanns inget annat val för han. Visst ja gick en vecka och tänkte på detta hur jag skulle göra, men mitt val blev ju så klart att inte behålla de, mycket pga av M som då ikke ville ha barnet,.. och även för att jag satt i den sitsen att jag inte kunde behålla de heller.

men kände idag efter ett långt samtal med en go vän till mej att de var nog dags att A fick veta detta, har länge mått fåligt då han är mitt stöd fortfrande i mitt liv och även en väldigt go vän på både gott och ont i en skilsmässa. hoppas bara tt denna vänskap håller i sej, då jag äslkar han väldigt mcyket än. Men kan inte vara ihop med han tyvärr.

Kände med att den ända jag har hållt bakom ryggen är för M:s skull och de kändes inte bra då han vart et svin i mot mej plus att jag ej fick de stöd jag skull behövt när ja tog bort barnet. men oxå fär att sanningen kommer alltid fram för eller senare och ja är HELT klar med M för resten av mitt liv.

Och även bättre att A får höra detta från mej än från någon annan så idag berättade jag detta för han..och han vart väldigt tyst först men sa sen att han va besviken på att han inget fick veta då han ville ge mej de stödet som inte M gjorde,,men sen kom ju då ilksan mot M med och idag har han även bloggat och jag har även talat med han om detta ikväll och de verkar inte lovade, kommer bli ett sjuhelsikes liv tyvärr..men man måste ju stå för vad man har gjort med tyvärr och de gör jag helt klart annars hade jag inget sagt.

Känns hemskt allt detta, ångrar att ja sa nått samtigt som de va skönt att få det ur kroppen med, gått och tänkt på detta länge och A är ju vän med M sen dom gick i skolan och detta va inte snällt av han alls och de va inte snällt av mej heller.

Hoppas bara att jag kan tänka lite klarare än jag gjorde sist i mitt nästa val av kille.,

Älskar dej A. Förlåt mej,

Urk..va dålig de är på bloggandet..men de är liksom som att ja har för mkt i hövvet just nu s¨jag ej vet vilket ja ska skriva om först. Så har mina favvolurar gått sönder så klart...de är så skönt och ha lurar på sej när man lyssnar på musik och förvinna i sin egen lilla värld. Men får hoppas en har råd att köra nya snart..grrr.

Här händer inte så mycket i mitt liv mer än att valparna växer så de knakar och snart dags för leverans. Här är det sportlov med och kidsen är ju som savnligt inte hemma, ja sitter hemma och roar med med min goa vän datorn:)

Jag är väldigt förvirrad..min man har vart här och vi har kollat på film och haft de mysigt som bara han kan görat:) men vet ej vad jag vill ått nått håll, han vet jag vill vara singel och ta de lugnt och inta ha nån med varken krav eller nått.

men ändå så saknar jag han..eller är de bara för att de är han och jag vet hur han funkar eller för att jag bara behöver nån?  Ja de får nog tiden utvisa, för just nu är allt bara ett snurrigt hav känns det som .

Snön ..ja den är överallt, aldrig sett så här mycket snö tror ja mer än på tv i alaska:P

Kommer knappt ut genom dörren när det har snöat så himla mycket men men hoppas snart att våran dyker upp för detta är ju bara så borringgg.

Puss och kraaammm

Bara tårar i mitt liv nu..inget är ens kul längre..Allt är bara jobbigt och jag funderar på om jag har tagit det rätta beslut..haft dom funderingarna ett bra tag nu men inget vågat sagt ens för mej själv. Men tyvärr är de nog rätt beslut eftersom mitt ex som jag än är gift med, va dum som fan i natt igen.

Kvällen igår började jättebra, käkade go mat och mådde topp, men såg att mitt ex va nere men de va inget han ville tala om, han sa att allt va bra men jag känner ju han så väldigt väl..så jag ser ju så klart på han.

Vi bastade lite sen och drack lite Captian morgan och även lite öl, ja men visst vart vi lite lulliga, spec han vi var hos som kläcker den brilijant saken som att han har fått känslor för mej......

De berättade han för mej själv först och trodde väl inte att han skulle berätta det för mitt ex med...suck men de hade han gjort medans jag satt på nätet och chattade..

Så han drog ju så klart efter de och jag vill tala me han men av den anledingen att ja vill säga att ja älskar han än..mina känslor har kommit tillbaks..kanske inte alla som den dagen jag vart kär i han men allt känns så rätt att gilla han igen.

Han är ju trots allt en underbar person och jag har ju lvt med han väldigt länge och han vet hur man får mej att må bra igen och han har alltid funnits där även nu fast vi inte är ihop.

Visst vi har strulat ett par gånger ganska så nyligen...o de har väl inte gjort saken bättre..

Men jag gick sen hem från kompisen och skulle gå till han och tala med han...ja kände på dörren först och sen va låst men så ja gick runt och skulle kolla så han va hemma..

O kan säga att ja hade snö upp till ljumskarna...fy va snöö..o ja hade bara tennisskor....kan säga att strumporna inte har torkat än.....

men men i vart fall så gick ja tillbaks dåja såg han satt vid datan, men han bara vägra öppna så ja gick runt åt andra hållet me ännu mera snö...då hade han stängt av datan och släckt allt.

Så ja fick ett litet utbrott och skrek som fan på han men han bara vägrade öppna.

vet ej om jag ska vara arg eller ledsen på han.

Jag antar att han mådde dåligt av att han fick höra att han vän nu gillade mej....Men förde har väl inte jag gjort nått??? ja svarade faktiskt inte tillbaks på dom känslorna som min kompis nu har. Och jag är inte ett dugg intresserad av han heller.

Så nu vet ja ej vad jag ska göra..vilket mitt nästa steg blir..hoppas väl på att min man hör av sej och vi kan tala lite om detta..samtidgt som jag vill klappa till han...för jag har fan inget gjort..de är snarare ja som måste byta kommun och sluta va med hans vänner, de är nog den bästa lösningen på allt detta trassel...

Eller att jag träffar en ny kille väldigt fort men de kännerjag inte för heller, vill va singel och bara va ett tag och hitta mej själv.

va fan tycker ni att jag ska göra???  älskar min man fortfarande men vet ej omde är läge att bli ihop igen.

har faktsikt inte brytt mej om skilsmässan elr min tattuering...men måste väl ta tag i de ändå...men känns lite dumt om vi kan få ihop de igen, men vet ej om ja vill efter denna natt heller, förhan kör på samma stil som när vi va ihop med, men visst han har ju rätt att va ledsen och va arg men INTE på mej denna gång..

AJA har ni nått bra råd så vassegoooddd.

Ska in och shoppa bort min ångest idag...för nått annat orkar ja ej..