Det var min lyckligaset dag i mitt liv..den där dagen den 30/8 -2008.

Min första bröllopsdag!!

Alldrig har jag vart så lycklig..ja förutom när mina barn kom då så klart!

Satt och kollade på dom gamla korten från den dagen och till och med jag ser att ja va lycklig och glad..sen bara raserades allt..

Tänk om jag hade kunnat hållt ut lite längre..men allt vart en himla trisdess av allt, eve mådde inge bra och inte ja heller, och inte min man heller..och min son kampades med skolan som bara den..så allt va ikke bra med nåt alls.

Bara önskar att de livet kom tillbaks fast att allt hade vart bättre med alla sjukdommar och skit.

Han vart verkligen mannen i mitt liv..och är de än..kan inte släppa han alls..hoppas bara att ja snart träffar på nån som han så jag kan släppa han helt. Fast vet inte om ja vill släppa han heller, men vet ej om vi har nån framtid ihop nå mer heller.

han säger att han inte skulle våga va ihop med mej igen, vad han känner nu i vart fall.

Men de konstiga är att vi är ju aldrig osams elr nåt sånt..utan de blev bara fel av allt och jag kände att jag inte orka med mer skit. Kanske va de bästa??!!  Fast ingen aing och får ja nånsin svar på de...

Min dotter har nu flyttat till familjehemmet över sommaren..vilket är tungt som fan men känner ändå att jag gör nått som är bra. Fast hon tror jag hatar henne och inte vill ha henne :( men klart som fan jag vill de, vill ha henne här, vill ta hand om henne alltid., varje sec, varje minut.

Men jag får väl ut för allt nu, de brukar ,an ju få som mamma så jag tar inte så hårt på de..hon måste ju lära sej att respekter mej och inte kalla mej för massa saker.

Nyss skrev hon på facebook...att jag va en jävla fittkärring...så kan hon låta..och då gör jag allt för den tjejen, men nu tänker jag vänta ut henne och se vad hon gör.

Nu ska jag vila lite..är hemskt trött och snuvig...har massa samtal och ringa och posta men orkar fan inte nu heller...tar de sen.

Som vanligt är ja helt slut och snurrig i hövvet..dom tvingar ut med på rehab kurs när jag inte ens orkar med mej själv...så trött hela dagarna.

idag var i uppe och hälsade på hos familjehemmet, och min dotter verkar som hon gillade stället, ja slits mellan mina ego bitar och mellan va som är bäst för min tjej. och ärligt talat vet jag inte de, men dom på soc säger att detta är hennes chans att komma på fötter igen.

Allt är fan förjävligt, pga mitt mående och att ja har jobbat själv med min tjej i nästan 4 år..så tvingas hon nu flytta till en vilt främmande man, tänk om henne pappa fanns där som jag bad honom oom..hade de gått bättre då??  ja de tror jag, eftersom ja sa de till han hela jävla tiden att ja behövde hjälp.

Men samtigt så får ju min dotter stå ut med detta som min far har gjort mot mej oxå, vilket jag HATAR...o pga allt detta så sitter min dotter i denna knipa som hon gör...eller vet inte hur jag ska tänka alls..helt klart mår jag inte så bra.

Och i allt detta så har ja starka känslor för min man som jag inte är ihop med, men vet att jag inte kan bli ihop med han nu..jag skulle aldrig klara de som läget är just nu som jag känner de.

Känner oxå för en annan person som jag knappt känner alls och de är fucking jävla jobbigt och så min dotter på allt detta...

Hur fan ska jag komma ur allt detta??

Önskar att ja levde men mannen ja gifte mej med och allt va toppen, då hade jag fått stöd av han i vart fall i detta.

Ger upp för ikväll och bara är ett tag