Livet går vidare ja...här bloggas de inte allt för mycket men har haft så mycket att tänka på så jag har bara inte orkat att skriva..inte ens de har funkat fast denna blogg va till för att få mej att må bra.

men vi gör ett nytt försök. Jag och min man ligger ju i skilsmässa harnog dragit lite på de papperet, de är inte iväg skickat än men ska posta de imorn nu tänkte ja, så ja får de gjort.

Har nog dragit lite på de me vilja, hur kul e de och gifta sej och sen skilja sej så snabbt efteråt...gick ju rent åt helvete.Men inte ska en ha tur inte i livet.

Vissa dagar sakna jag han som fan och andra inte alls, vet att ja måste gå vidar emen de är inte lätt alla gånger, han va ändå en kille ja var riktigt kär i, ni skulle se våra bröllops bilder...där kan man se hur glad jag är!!!

Men jag vet ju att jag inte kan förmå mej själv att leva med han, han är ju en stor skit igentligen för mej men ändå älskar jag han, kan va därför ja inte kan titta på han så där som jag brukar göra..för ja ser bara allt han gjort mot mej och kidsen...

Jag gav verkligen allt för han och va gjort han, bara tog.,

Men men life goes on...

Försöker och leva mitt liv med kidsen men just nu är de ganska så tufft eller där super tufft..har stängt av mej lite från omvärlden för att kunna överleva, har vart på g till psyk ett par gånger men har hållt mej kvar hemma och över ytan än så länge, men skam den som ger sej.

min son har stadig konatkt med sin kontaktman och sover även över där nu två nätter i veckan just för att jag ska få lite stöd och för att han ska komma upp på morgonen..han är en riktig sjusovare..

men de funkar super bra med han som kontaktperson till min son, dom funkar bra och min son har lite livsglädje igen. så hoppas bara att han nu kommer in på en linje han vill gå på, och fixar de, han blir ju 16 till sommaren elr sen sommaren..huha va dom växer fort knoddarna.

Min lille tjej då, henne har de ikke gått så bra för heller, hon skiter helt i skolan och vill inte gå där alls, är ihop med sin kille som är 19 och hon själv blir 15 till hösten, inte så bra men trodde ju att de funkade bra mellan dom, men han verkkar suga hennes energi och de har ja inte märkt av förenstyp nu, han går ju med hemma och släppar fötterna efter sej, och hon blir ju så klart påverkad av de med.

Men har man rätt att förbjuda att dom inte få vara med den dom känner att dom äslkar då??+ har ja rätt att säga, nej min dotter du får inte träffa han, hon kommer ju träffa han ändå oavsett va ja säger..smyga o ses ändå.

Men nu vill socialen att hon ska flytta helt till ett familjehem..först vart de ju som en chock för mej...buha, inte ha min dotter hemma som min tjej som mitt barn, men har talat med mass folk och vänner och de känns ändå ok..för ja kan inget göra nu, har kämpat så länge, har ikke get upp på henne men vi har liksom kört fast eller vad man ska säga.

Vi ska på möte på fredag och tala mer om detta och hur allt går till..när ja tänker på att min dotter inte kommer vara hos mej under mina vingar kommer tårarna, hela tiden, älskar ju min tjej över allt på denna jord. Men kan inte heller vara egoistiskt i detta , måste ju tänka på henne och vilket hon mår bäst av, och som alla vet som läser denna blogg vet ju att ja inte mår allt för bra.

har ju även haft mina barn själv de sista åren utan invärkan på nån annan vuxen, förutom min syster lite då och då.

Usch va tomt de kommer och bli....de har vart superjobbigt att ha dom båda helt själv och även ha en sjukdom själv som gör att orken tryter.

Hoppas de finns några läsare kvar..har inte get upp denna blogg alls.

I will be back:)