Liver ler åt mej ena stunden för att nästa stund sluka mej helt o nästan va på väg ner för ett stup så känns de just nu. Håller på och hitta en väg upp bara men hoppas ja hittar den och slipper åka in på psyk nu för de hinns ej med.

har plockade ur en hel del hur huset som ja skulle ha gjort för längsen men har ej haft orken att rota i de utan bara velat hitta mitt liv igen och det trodde jag att jag hade gjort men. men idag sitterjag och går igonom gamla papper som ja hittade i min kartong med massa annat trevlig men däri låg ett brev från min så kallade far......ja vågade inte läsa och min reaktion vart jättejobbig, men min kompis fck läsa de och ska ta med detta in till min prattant tror ja så får hon läsa de..men bara tanken av att det finns nått från han här gör mej nere..bläää trodde ja hade raderat ut han ur mitt liv men ikke.

Hej hopp!!

Tillbaks i min lilla blogg igen ,hoppas ja inte tappat allt för många läsare men smällare man får ta när man inte ens orkar blogga.

Hänt väldigt mycket i mitt liv men en sak jag måste skirva av mej om som ligger mej varnast om hjärtat är att jag har gjort min man som jag fortfrande är gift med väldigt upprörd o ledsen.

De hela börja en dag när jag var på lyset och vi var på fest var dock inte ihop med  min man och är inte de nu heller men, jag hoppade i säng med hans bästa kompis M och de va ju så oklok som de bara kan bli..tänkte inte ens på konsekvensen av det hela utan de blve ett par gånger till men M sa till mej hela tiden att inget säga till A (min man) för det skulle inte vara bra om han visste om detta och jag gjorde ju som han sa så klart men visst mådde v äldigt dåligt av detta så klart men jag var ju singel så ja kände att jag gör väl som jag vill men under tiden så M väldigt konstig och helt plstigt avstyrde han de hela, men till min vanliga otur så blve jag med barn och pappan var då M..jag frågadehan va han ville och fick till svar att de var ju bara och ta bort de helt fanns inget annat val för han. Visst ja gick en vecka och tänkte på detta hur jag skulle göra, men mitt val blev ju så klart att inte behålla de, mycket pga av M som då ikke ville ha barnet,.. och även för att jag satt i den sitsen att jag inte kunde behålla de heller.

men kände idag efter ett långt samtal med en go vän till mej att de var nog dags att A fick veta detta, har länge mått fåligt då han är mitt stöd fortfrande i mitt liv och även en väldigt go vän på både gott och ont i en skilsmässa. hoppas bara tt denna vänskap håller i sej, då jag äslkar han väldigt mcyket än. Men kan inte vara ihop med han tyvärr.

Kände med att den ända jag har hållt bakom ryggen är för M:s skull och de kändes inte bra då han vart et svin i mot mej plus att jag ej fick de stöd jag skull behövt när ja tog bort barnet. men oxå fär att sanningen kommer alltid fram för eller senare och ja är HELT klar med M för resten av mitt liv.

Och även bättre att A får höra detta från mej än från någon annan så idag berättade jag detta för han..och han vart väldigt tyst först men sa sen att han va besviken på att han inget fick veta då han ville ge mej de stödet som inte M gjorde,,men sen kom ju då ilksan mot M med och idag har han även bloggat och jag har även talat med han om detta ikväll och de verkar inte lovade, kommer bli ett sjuhelsikes liv tyvärr..men man måste ju stå för vad man har gjort med tyvärr och de gör jag helt klart annars hade jag inget sagt.

Känns hemskt allt detta, ångrar att ja sa nått samtigt som de va skönt att få det ur kroppen med, gått och tänkt på detta länge och A är ju vän med M sen dom gick i skolan och detta va inte snällt av han alls och de va inte snällt av mej heller.

Hoppas bara att jag kan tänka lite klarare än jag gjorde sist i mitt nästa val av kille.,

Älskar dej A. Förlåt mej,