Nu har jag tappat greppet om min dotter. Hon klappa till mej häromdagen tyvärr, och stack till sin kille, fast jag sa att det var för sent att gå nånstans då de va skola dagen efter.

Men nu ska det bli hårt mot hårt, FAN jag har inget liv alls, törs ju inte gå utanför dörren ens. Förens de blir rackartyg hela tiden.

Hon sover hos killen och kommer inte upp på morgonen och jag är svag mot henne för att slippa bråka tyvärr och för att hålla henne kvar i mitt grepp, men det gick ju inte det heller, utan jag tappade henne på vägen. Och detta har jag fasat länge...usch inge kul.

Men ska se om jag kan få henne på fötter igen i eftermiddag.

Va till försäkringkassan igår och det gick väldigt bra. Frågade om jag kan tänka mej att va på ett rehab två timmar om dagen. Men att ja var tvungen att fråga min psykolg först va hon tycket för annars skulle vi avakta sa hon. Sen att vi skulle ansöka om förlängd sjukersätting med innan mars nästa år men de ska ja ta med min psykolg. Så kan säga att mötet va mycket bra kan jag säga, kändes lugn och skönt när jag åkte därifrån.

Fortsätting följer om de fkassan

Nu blir de mat