Precis som jag hade väntat att dom skulle komma nu, Och jag gråter för att jag är själv, och måste stå imot frästelsen att inte ringa min man, Jag behöver min tid, så jag inte lurar nån eller han, vill han inget illa, vill han bara gott i livet. De är han värd! Alla är värda en andra chans.

Tyvärr fick min man nog för många chanser och tog dom inte  .

Jag vill ha en man som respekterar mej för den jag är och ser upp till mej och ger mej de ja behöver, kanske för mycket krav men jag vill ha ömhet, närhet, respekt..Ja allt va det innebär och inte känna att det blir för mycket att jag kväver den andra. Eller att om han ger 50% så vet han att jag tar 70%, i stället håller han sej på en sparlåga typ för då är jag tyst och lugn.....Menade han på.

Dock fattar jag inte alls va han menar helt men tror jag har en susning.

Kluven Ja!! Ganska så mycket men de göräven väldigt ont att tänka på allt dumt han har gjort MEN de är nog inte bara han som har sabbat allt detta, även jag varr ju med på detta, kanske låter illa när ja talar om bara han som gör saker hela tiden, klart ja har gjort fel.

Men tyvärr vet jag inte mina fel i detta förhållande då han inget säger, jag har frågat han tusen gånger men han säger bara att jag gör inga fel.

Jo en sak att ja tydligen kräver för mycket kärlek.

Vad var det som hände igentligen mellan oss. varför blev det så här, ja vet att du tog mej med storm första gången jag var i dina armar.

Älskade verkligen dej och gör det än, men steget att fortsätta är långt bort just nu för mej, så ja tror att allt du sagt och sårat mej med är större än kärleken. Kan de va så??

Sitter här och grubblar och grubblar på livet, och jag måste verkligen tänka på mitt liv nån gång, för det har inte vart en dans på rosor direkt.

Haft så himla ont av ångest sen ja skrev det senaste inlägget, har inte ens kunnat gå in på min blogg knappt för det har gjort så ont, MEN nått gott har de ändå fört med sej:)

Jag har fått jättefina kommentar som får mej att vilja gå in på bloggen ändå. Fan va jobbigt att behöva va rädd för sin egen blogg.

Men ja ger mej fan inte, har ja överlevt så här jäkla länge så ska det fan bli ett tag till!!!!

Tack mina söta rara underbara vänner!!

Och nu behöver ja er ännu mer, ni vet vilka ni är.