Som jag berättade för min mor att min far gjorde dumma saker med mej, den glömmer jag aldrig, Jag må ha dåligt minne men vissa saker sitter som berg. Även om ja skulle vilja att dom försvann så går det inte, många flachbaks har ja dagarna i ändå och min högsta önskar är att allt ska förvinna så kan bli helt frisk, men jag tror att det dagen är helt borta tyvärr  .

Jag vet att ja skulle till vänner den där dagen, men min far sa att ja inte fick gå ut , varför minns ja dock ej, de va väl nån strunt sak som vanligt, han brukade bli arg för det minsta lilla och ge mej stryk och min ena syster. men lillsyrran fick aldrig stryk, de va hans favvotjej.

Men i vilket fall som helst så ville jag jättegärna gå ut med mina vänner men min far tyckte inte de och han va väldigt arg, men ja var lite envis då ja hade laddat i många år imot han fär att våga stå upp nån gång och denna gång var just den dagen med stort D.

jag drog ut i vilket fall som helst men tyvärr så är han både större och starkare än mej  , men jag gav inte upp i första taget utan sprang så fort jag kunde men efter en stund insåg jag att han va efter mej....och för att slippa få stryk kände jag att de var bäst att springa hem igen , så med han efter mej sprang ja på baksidan av huset vi bodde i.

På baksidan fanns de en altandörr och där gick ja in. Mamma låg där och vila och undrade ju så klart va det var som hände, men jag sa att ja inte fick gå ut och han höll ett stadigt tag i min arg, och jag var så himla arg först att ja inte kände hur ont det gjorde.  Men denna gång kunde jag inte hålla mej så jag vräkte ur mej till mamma, - vet du vad incest är?. Han bara blängde på mej..

Men han sa nått i stil med, hur har vi fostrat det här barnet egentligen...han kallade mej för jävla slampa.  Men jag kände hur det började göra ont i armen och bad han och släppa mej.

Mamma låg bara där och kollade på mej, men jag bad han igen att släppa så han gjorde de som tur va för fy va ont det gjorde. Och jag kan säga att jag stack och kom inte hem någe mer, utan kom och hämtade mina saker typ när polisen hade vart där och hämtade honom.

Vet att ja talade med mina syrror som sa att mamma bara grät och inte orkade nått, men jag sket i det för ja fick va hos min pojkvän som tur är.

Sen vart de ett jävla drag på skolan och sen satt han i finkan och ja fick min lägenhet.

Men jag vet att ja inte ville lämna mina sykon där så jag var tvungen att anmäla honom. Först tänkte jag bara på mej själv men kom på mej ganska så snabbt att mina syrror måste skyddas från detta äckel.

Kan ju säga att ja fick 4 fingar av blåmärke den där dagen, som gjorde ont väldigt länge, men de läker, de gör tyvärr inte mina sår inombords.

Efter detta så började mamma och dricka på en gång, jag va så förstörd av allt så ja kom aldrig mer hem och mamma brydde sej heller inte, minns inte ens att hon va hem och hälsade på hemma hos mej, ringde knappt heller, utan lämnade mej bara att dö kändes de som, men jag hade min pojkvän då som faktiskt ,tro de elr ej fanns där så ja ej dog.

Självmorden bara hängde över mej, provade en gång men min fosterfamilj räddade mej.

Nu hoppas jag att mitt liv nån gång kan bli som ett normalt liv, min stävan är stor men hoppet är tyvärr inte lika bra. Jag pendlar mellan ovishet i livet och att leva, varje dag som går. Även om mina kids finns och ja älskar dom så tar sånt här död på själen kan ja lova.

Men jag lovar att kämpa vidare för nångång kanske mitt ljus kommer när det är dags annars kanske ja ångrar mej.

  Känner mej illa tillmods just nu, min man kläckte en sån snäll kommentar idag så ja vart ledsen, Han sa att han inte trivdes i min lägenhet, men han trivdes med mej, men jag sa till han då att va fan gör du här då, ja men jag är ju bara här för att rensa rören sa han till mej.  

Tyckte det hela verkade konstigt så ja frågade han senare på kvällen och han sa det igen att han inte trivdes, men jag sa till han att du sårar mej när du säger så, men det verkar han inte fatta. han behöver inte vara här alls om han känner så, de är jag som bor och inte han.

Han har ju sitt hus kan kan va i om det inte passar.....så jag känner mej lite tom just nu och vill inte alls va med han, han sitte rjust nu och kollar på tv och är sur på mej eller vad han är, han beter sej konstigt eller om han vill ge mej dåligt samvete elller nått. Blir fan snurrig på hans betendee.  .

Men men de är ju tydligen så att jag inte ska få känna mej glad nån dag alls, utan när jag väl är glad så får ja nån som här kommentar, klart att jag inte ska ta åt mej allt som sägs men kan inte rå för det, jag är ju sån här, känslig som tusan.

"If u dont like it dont buy it"

Jaja de löser sej säkert , på nått vis, måste bara bestämma mej hur ja vill ha det med saker och ting..just nu är jag som vanligt bara förvirrad.

Hoppas en dag att jag får alla mina svar ja vill ha och  får nån eller han som jag förtjänar och som vill ge mej det ja behöver i mitt liv för att må gott. Frågan är om jag någonsin blir nöjd.

Sov gott alla!!