Tack mina kära vänner va goa ni är mot mej, blir alldelles tårögd.

och idag är det extra snurrigt kan ja lova.

Och så jävla frusterad, alla har sina pluttar och myser och ja bara VILL INTE, eller VILL ja men nekar det för att ja är som ja är eller, eller för att han har sårat mej FÖR mycket eller???!!!!

Kan de komma i efterhand eller, att choken liksom släpper eller???

Önskar att min goa vän skriver klart boken nångång så ja kan läsa den och förstå mitt liv NU!!!

Kyss och kläm

Mmm de är ju frågan man ställer sej, man vet jur de är när det pirrar, men sen då, ska de pirra hela livet eller ska man nöja sej med att bara gilla att vara med varann.

har en underbar vän som brukar stå ut med mitt tjat om killar och grabbs och allt som hör till, stackars henne, men gillar att tala med henne om de då hon sitte rpå ett guldförhållande, visst dom är säkert osams dom med men hos dom pirrrar de än, efter ja du hur många år va de, säkert 25 år om ja minns rätt. Då säger ja hur fan lyckas man med de  .

Ja hade ett förhållande förut i 12 år sen brakade de, fast det hade knövlat länge, far till barna. Jag ville bara därifrån de sista åren och lämnade honom för mannen ja har nu. De va ju så jäkla gött men ändå vill man ju ha det där lååånga trygga livet och va kär hela tiden och ha den känslan, men varför kan inte ja lyckas för då??

Jag antar att ja letar på fel ställe eller? Mitt liv är då helt uppochnervän hela jäkla tiden..orka bry sej snart, psyk nästa, killar vänder verkligen hela min jävla vardag upp och ner, usch och fy.

Tack till er som kommenterar i min blogg, så kul och läsa och man blir glad och på bra humör när nån skriver, även om det bara är en kram, inte så bara de, älskar ju kramar ja