Idag kom er brev från Fkassan med, Om att ja ska in dit för ett möte om framtidens arbete, hmm försa hur detta ska gå då..ja vet ej om ja fixar ett jobb,

Allra helst ett heltidsjobb, men sen har jag ju ej träffat min doktor på över ett år heller, kanske inte ser så bra ut men har ju haft min psykolog och min doktor har eller inget kunnat göra utan han har sagt nej till allt jag velat haft hjälp med, då som tabeletter för att kunna sova och så.

Men men får se hur det går, ska dit den 14 dec, lite pirrig är ja allt med, men hoppas det går vägen.

Inge kul med detta väder, konstigt att man inte känner nån lust att pynta sitt hem me lite julsaker och så. Men måste ju fixa de ändå nån dag innan söndagen lovar ja.

Kunde ju snöa lite i vart fall men kalla tråkiga svergie,,

Jag va ju på mötet med ungdomgården häromdagen och dagen efter mår ja fan skit, allt blir för mycket, alla intryck blir galet jobbigt, så dagen efter sov ja som en liten gris i sängen och va som en sombie, idag har ja fått stressfläckar, försökte söka på nätet och se om de va fler som hade dessa och ja hittade ett par till som hade dessa men de va tydligen inte de samma.,

Jag får som stora områden som ömmar som typ en bränn skada, och går kläder imot så gör det jätteont och dom kan sitta olika och dom kommer efter en jobbig period om jag har hållt i gång väldigt mycket, ont gör dom kan ja lova, just nu har ja 4 fläckar, ett på utsidan av låret ett på höften ett vid rumpan och en på ena tån så skor går fan inte och ha..

Men efter ett par dagar är dom borta igen, jobbigt när man ska sova bara för man kan inte ligga hur som helst.

Kärleken då...Ja vet ej alls än, hoppas på att löser sej till de bästa för oss båda, Älskar ju han men ändå känner ja att de är lite mycket just nu, vet ej varför ja känner så, känner att ja vill va själv en del, ska se om ja kan ta mej en tur nästa vecka och bara vara med mej själv, skulle vart kul att åka upp till kilsbergen, dä rja var på läger när ja va liten, där va min trygga plats,,de ända stället som ja kunde slippa allt det jobbiga ifrån..där kunde ja vara barn, fast detta hände ju bara en gång på sommaren och hade ja tur fick ja åka på vinterläger med på sportlovet, oftast va det både ok så två veckors barntid fick ja när ja va liten annars fick man va hemma i onskan och min far jävla slag elr nattebesök....

Hade ju en till tillflyktsort fast det va ju bara på dagtid som ja kunde fly dit upp.

DE va hemma hos dom som senare blev min räddning o min fosterfamilj, som faktiskt räddade mej från både fylla och självmord många gånger, men tyvärr mådde ja sådåligt så ja fattade inte att vara tacksam då på den tiden, men å andra sidan kan man väl inte begära så mycket av mej själv , för ja va ju ej så gamal.

men redan när ja va mycket liten ca 9 år tror ja som ja började va hos dom, dom har en uppföding av fjordningar och ja va rädd för hästar nä rja va där i lekis en gång minns ja men ja forsatte att vara där så ofta ja fick och ja fick vara där oftast varje dag, cyklade den där vägen hur ofta som helst, även sent på kvällen genom skogen men där va ja inte mer rädd än att det skulle komma en älg, men ibaldn vart ja för rädd så ja tog den stora vägen som dock va mycket längre, hade väl ca 2-3 km genom skogen och kanske 5 den stora..

Men dit skulle ja till varje pris, så när ja kom hem så åt ja och sen sov, riggade alltid upp saker i vägen så ja hörde när Han kom in på natten...Låsa fick ja inte göra, även om ja hade velat det...men självklart att ja inte fick de, Mamma höll oxå med om de minns ja.

Hade ja fått låsa hade ja kanske mått bättre idag, tänker ja.