Och vet ej varför ja gör det heller, känner mej ganska så splittrad. Får inte ordning på mina tankar och funderingar utan det sprinner bara på liksom. Allt surrar sunt i hövvet på mej, mina barn, mannen, hundarna, mitt förflutna jobbiga pissliv, mamma, syskonen. JA allt är som en stor jäkla klump i hövvet och jag hittar inte just nu tråden som löser upp detta, vet ej heller om ja vill hitta den röda tråden så man kommer tillbaks igen.

Vet ej vilket som är jobbigast, att stanna kvar i detta elr komma ur de.

GAHHHHHH vet ej om ja saknar heller eller om ja vill ha heller...kan de aldrig sluta snurra nångång så ja kan få lite lugn och ro.